Mitt liv som dopaminknarkare

Om sanningen skall fram har mitt liv som dopaminknarkare 😉 gett mig massor av fantastiska, ovärderliga upplevelser, men min kropp märker verkligen av att jag levt ett tufft liv.

Jag brukar säga att jag har fler ärr än Börje Salming och DET är ingen merit! Jag har gjort många operationer, fått många smällar och slag och har massor av ärr av olika slag – både från skador, sjukdom och slag.

• Ärr skapar stopp i kroppen.

• Stopp i kroppen gör muskler och leder stela och orörliga.

• Stela och orörliga muskler och leder ger ofta värk.

• Värk skapar oro.

• Oro skapar stress.

• Stress skapar låggradiga inflammationer.

Känner du igen mönstret?

Självklart finns det variationer och fler eller färre steg, men för mig har detta blivit allt tydligare ju mer jag lär mig och ju äldre jag blir.

Det har tagit mig mååånga år att inse att lite oftast är bättre än mycket. Att hård träning ALLTID måste efterföljas av lugn och vila och återhämtning och att min kropp svullnar och går sönder om jag kör för hårt. Svårt som tusan för en gammal elitidrottare som tror att ålder bara är en siffra. 😊

Förra våren var jag riktigt vältränad och kunde både springa och köra intervaller. 20 juli förra året fick jag en muskelbristning i ljumsken. Läkningstid = 6 månader! Kom sedan igång väldigt bra igen, men 20 mars spelade jag padel och hälsene-inflammationen blev ett faktum. I slutet av maj fick jag en muskelbristning i andra vaden och i slutet av juni ett ryggskott.

Känner du igen mönstret? Jag börjar så smått fatta att jag inte fattar ett dugg 😊

Skämt åsido så har jag denna sommar ägnat nästan all min vakna tid åt att sluta skuldbelägga mig själv för att jag äter ”fel” och för att jag inte tränar tillräckligt. Jag har lyckats läka ryggen och muskelbristningen och hälsenan är även den på bättringsvägen.

Vad har jag då gjort?

Först och främst jobbat med min andning och hållning. Trots att jag är yogi sedan 20 år är det fortfarande en utmaning att få till EGD (Every Goddamn Day).

Promenerat barfota i sanden. Låångsamt med munnen stängd och andats genom näsan.

Egenvård. Av någon anledning tycker jag alla mina ärr är äckliga. Jag har genom åren jobbat massor med att lösa upp och få igång flödet i andras ärr, men inte fixat att jobba med mina egna. Nu är jag på gång och skillnaden är t.o.m. synlig för ögat!

Vibrationsträning. Ja ni vet ju att jag älskar min vibrationsplatta. Den är helt enkelt magisk och jag har kört daglig träning på den. Oftast med microvibrationer. Alltså även här har jag börjat fatta att jag behöver backa…

Jaja, den gamla klyschan stämmer: Bättre sent än aldrig!

Passar på att påminna om att jag startat en grupp för vibrationsträning och återhämtning för alla er som köpt en vibrationsplatta via Trendrehab med koden LISE.